- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
78

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barnet, om det beröfvas den enda, som vårdar sig
om henne!

— Ingrid, ni plågar nu er upprörda själ med
det värsta och mest osannolika ...

— Ja, jag känner nu, huru svag jag är. Jag,
en åldrig menniska, borde dock förelysa de unge med
förtröstan på den Allgode Guden och i bekymrets
stund, då själen försmäktar, icke glömma källan med
det eviga lifvets vatten.

Hon öppnade, liksom af en ingifvelse, bibeln, som
Suenonius qvarglömt. Det ställe, på hvilket hennes
blick först föll, var liksom skrifvet för henne, och hon
läste med en röst, som vittnade om den djupaste
ångest:

»Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt
ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och
mitt inre. Ty mitt lif är förtärdt vordet af
bedröf-velse och mine år af suckande. — Det går mig så
illa, att jag är till stor försmädelse vorden för
mina grannar och en styggelse för dem, som känna
mig: de som mig se på gatone, de fly för mig. Jag
är förgäten af hjertat såsom en döder: jag är
vorden såsom ett sönderslaget käril. Ty många
försmä-da mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de
rådslå med hvarannan om mig och akta taga mig
lif-vet bort.»

Ingrids röst blef allt .osäkrare; hon kunde ej
fortsätta, men pekade, med en blick åt sin gäst, vid
den punkt, hon slutat. Den unge Skytte fortsatte
med klar röst:

»Men jag, Herre, hoppas uppå dig och säger:
Du är min Gud Min tid står i dina händer; hjelp
mig ur mina fienders hand och från dem, som mig
förfölja! Låt Ditt ansigte lysa öfver Din tjenare!
Hjelp mig genom Din godhet! Herre, låt inig icke till
sKarn varda! Huru stor är Din godhet, den du dem,
som Dig frukta, bevarat hafver och bevisa dem, som
tröstar uppå Dig, inför menniskors barn! Du döljer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free