- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
84

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den tillbringade, gå aldrig ur mitt minne. Ej
heller har jag kunnat igenfinna ett enda af de
an-sigten, jag såg ombord på densamma, ehuru jag
besökt hvarje hamn, hvarje krognäste, der dylikt folk
plä’r uppehålla sig; jag skulle nästan betvifla, att
iribytarne valt vinterqvarter vid Östersjökusten, om
vi ej hade haft dem i kikaren, tilldess stormen skiljde
oss åt på höjden af Gottland.

— Godt, Sigurd, vi få trösta oss öfver
fruktlösheten af edra efterspaningar dermed, att mina
tvifvel rörande anförarens person numera fullkomligt
skingrats.

— Ärt ni nu öfvertygad, kapten, att det är
samme man?

— Ja, svarade Vanloo, — jag är öfvertygad
derom, men känner föga glädje deröfver . . .

— Huru?

— Hämdens arm är förlamad, ty den kan ej
träffa brottslingen, utan att krossa tvenne oskyldiga
hufvuden . . .

— Jag tror mig förstå er . . .

— För öfrigt, min vän, sade Vanloo och lutade
pannan i handen, för öfrigt vet du väl, att det var
andra känlsor än hämdens, som förde mig hit.
Ynglingens eld har brunnit ut i min barm, dess
stormande lidelser lagt sig till hvila. Om jag vid min
hit-kiomst hade träffat den man, som jag i mina
ford-na olyckliga stunder så ofta förbannat, om jag
träffat honom såsom en aktningsvärd medborgare och
god familjefader, om jag hade funniti att han
förljuf-vade den enda qvinnas dagar, hvilken jag älskat,
nåväl, jag skulle då räckt honom handen till
försoning och aflägsnat mig för alltid, för att ej störa hans
och hennes lycka. Jag skulle för sista gången hvilat
mitt" öga på hennes kära gestalt och oigenkänd gått
bort att ånyo kasta mig in i lifvets tummel . . .
Sigurd, den visshet, jag vunnit om hans person,
utplånade min sista drömbild. Jag har äfven sett hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free