- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
87

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigurd visade ut de nyfikne gaparne, gästgifvarn
in beräknad, och hviskade till Vanloo, i det han
biträdde denne att förbinda den afsvimmades sår:

— Kapten, jag igenkänner detta ansigte. Huru
förunderligt 1 ödet har fört i våra händer en af deiu,
som vi sökt . . .

— Hvad? Är du säker derom?

— Kan raan misstaga sig om detta skråmiga,
rödskäggiga, besynnerliga ansigte? Hvar tror ni, att
man finner dess like i hela verlden? Eller tror ni,
att- man kan glömma det, sedan man sett det under
sådana förhållanden, som jag bevittnatP Det är, vid
mitt lif, den gamla fiibustieren Ruys, väl känd från
sina unga dagar i Yestindiens farvatten, och, då jag
såg honom sist, ‘underbefalhafvare ombord å vår
efterspanade Fribytare . . .

— Sigurd, sade Yanloo efter ett ögonblicks
besinning, — du stannar här och tager mannen i din
vård. Han får éj slippa ur våra händer ... för
intet pris. Använd guld, hotelser, hvilka medel du
vill! Han är i vårt våld och skall tjena vår sak.
Och när jag skickar dig befallning derom, skall du
föra honom till mig.

— Skall ske, kapten. Samvetet har väl vaknat
och med sitt kält gjort gamle Ruys ledsen vid lifvet.

— Sannolikt förhåller det sig så. Var
emellertid försigtig och skräm ej karlen, innan han
å-tervunnet sina krafter! Bäst är, att du till en
början ej visar dip, utan låter honom skötas af
gäst-gifvarefolket. Betala dem bra och försäkra dig om
deras tystlåtenhet i afseende på hans
sjelfmordsför-sök. Jag vill ej, att undersökning skall ske i
saken . . . Och nu farväl, min vän! Jag har ännu
i morgon åtskilligt att uträtta

Vanloo gick, och sedan han med Klas
gästgif-vare haft ett samtal mellan fyra ögon, medan
stalldrängen sadlade hans ståtliga gångare7 steg han till
häst och lemnade stället.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free