- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
93

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de mer än han sjelf ville af min försäkran, det jag
ej var mästare, utan, likasom han, endast lärling i
den ädla konsten. Fransmannen frambar, likasom
ni, tvenne arbetsdrägter, en för honom och en för
mig. Men i det ögonblick, jag var sysselsatt att
påtaga min, rusade min värd emot mig, fattade med
ena handen kapuschongen, den han sökte vrida kring
mitt hufvud, och lyfte i den andra en knif, idet han
ropade: »Guldreceptet, eller jag skär halsen af er!»
Men jag var beredd på försöket. Jag grep om
man-ners arm, alldeles så som jag nu griper om er . . .

Yanloo gjorde ett plötsligt steg mot Drake och
fattade hans högra arm^ som doldes af hans kappa . . .

— Och, fortfor han lugnt, — jag vred
mordvapnet ur hans hand, alldeles så som jag nu
fråntager er denna knif. •

Yanloo hade verkligen Vridit en knif ur sin
värds hand. Drake ryggade tillbaka. Han försökte
framstamma någon förklaring, men Vanloo afbröt
detta försök.

— Var obekymrad min ädle värd! sade han;

— jag drager inga förhastade slutsatser af hvad
som nu skett. Mitt förtroende till er är ännu
detsamma, som då jag beslöt att följa ér hit. Vi äro
begge alkemister från topp till tå. Se här, —
fortfor han och kastade en pistol på bordet, — äfven
jag har vidtagit mina försigtighetsmått. Det ena
far uppväga det andra. Vi känna ju hvarandra
ännu så litet! Ni, såsom mången annan, kunde ju
misstänka mig för att vara en farlig äfventyrare, möt
hvilken man, isynnerhet i en stund som denna,
måste vara beredd på försvar. . .

Drakes afsigt var i sjelfva verket icke den, som
som Vanloo misstänkte.

— Mynher Vanloo, inföll han, — jag bedyrar,
att denna knif af en ren tillfällighet kom i min
hand. Jag plär hafva den i en ficka på denna
kappa och . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free