- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
96

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yanloo lemnade ugnen, kastade sig i soffan och
torkade med en duk sin svettdrypande panna.

Hans ansigte bar en dyster prägel, som
vittnade, att han endast med ansträngning spelade den
roll, han här öfvertagit.

Men Drake stannade ännu framför härden. Den
olidliga hettan hade betäckt hans annars bleka
ansigte med en onaturlig rodnad, och svettdroppane
perlade utför hans panna; men hans blick var,
likasom bunden af någon förtrollning, häftad vid
de-geln. För hvarje färgskiftning i denna, förekom det
honom, som om en ny förlåt upprullats öfver
hemligheternas hemlighet.. . gåtan, efter hvars lösning
hans själ törstade. Det var ett förvandtskap
mellan glansen i dessa ögon och det färgspel, som
förrådde ett naturlif af egen art inom den lilla
verl-den af befryndade eller fiendtliga elementer, hvilka
menniskohand från skiljda håll sammanbragt inom
smältapparatens trånga gränser.

— Huru länge dröjer det, innan vi få se
utgången? frågade han långsamt.

— En Qerdedels timme, svarade Yanloo. —
Tilldess måste ni hafva tålamod.

— Tålamod! upprepade Drake, i det han nu
omsider lemnade härden. — Hvad betyder en
fjer-dedels timme för den, som i långa år väntat och
förbidat. . . för den, som.af sin andes finaste
nerver oupphörligt måst tvinna nya strängar åt
tålamodets båge, sedan de gamla af ständig spänning
brustit? Är ni alkemist och har likväl icke erfarit
denna retelse, som dag och natt stör kroppens och
själens hvila? Har ni ej som jag, utmattad af
nattvak, studier och misslyckade försök misströstande
vändt er bort från degel n, för att i nästa ögonblick
åter längta dit? ... Jag talar så till er, ty ni
måste hafva erfarit detsamma som jag ... Men
aldrig, min herre, aldrig har ni bragt eller kan nå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free