- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
106

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för fadrens smekningar, delade hon instinktmässigt sin
mors fruktan. Hon afbröt sina lekar och ställde
sig tyst i en vrå af kammaren, i hopp att besöket
snart skulle taga slut.

— Jag kommer, sade Drake, ,— för att
fullgöra en skyldighet, som dina påpassliga domestiker
försummat. Jag vill underrätta dig, att du har
gäster att emot taga. Vår granne Vanloo, den
holländske magnaten, hedrar oss med ett besök. . och
hvad-som måhända ännu mer intresserar dig: en
släda från Signildsborg stannade just nu på borggården;
din väninna, friherrinnan har, åtföljd af sin son och
den unga fröken Skytte, hitkommit. .. just i en
lycklig stund, ty jag känner mig mer hågad än
vanligt att se grannar omkring mig. Jag hoppas, att
du befinner dig i samma lyckliga sinnesstämning.

Utan att afvakta svar, gick Drake att
emotta-ga sina gäster. Agnes kände sitt hjerta klappa vid
ljudet af Vanloos namn; hon gjorde ett pinsamt
försök att synas glad, lemnade kabinettet och gick
sina gäster till mötes. Vanloo stod framför henne;
hans yttre forrådde vanlig kall artighet, då han
bugande fattade värdinnans haud, men hans blick
trängde forskande in i hennes, och hon tyckte sig
känna, huru den genomskådade hvarje hemlighet i
hennes hjerta, räknade hvarje lidande, som tärde på
dess fibrer. Och likväl var denna magiska blick
icke tryckande, icke inqvisitorisk; den var på ett
underbart sätt svalkande och upplifvande; dess tysta
språk talade om en öfverlägsen ande, som,
deltagande för en svagare, ville meddela den af sin kraft
att tåligt bära sitt öde. Agnes skulle icke blifvit
förvirrad, om ej dessa ögon på samma gång
upplif-vat hågkomster från hennes ungdom, hvilka tidernas
vexlingar aldrig fullkomligt utplånat, och väckt
a-ningar, som i trots af sin ytterliga osannolikhet ej
läto tysta sig.

Ur denna förvirring hjelpte henne friherrinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free