- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
112

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att ofta blicka tillbaka på det förflutna. Den hvila,
hon derigenom heratar, är förslappande, i stället för
upplifvande: hon bringas derigenom till att jemföra
hvad hon måst försaka med hvad som ännu återstår
henne att vinna, och det sednare kommer att synas
henne så obetydligt, att hon lätt förledes att anse
hela sitt lif förfeladt.

— Ni har rätt, mynher Vanloo, inföll Drake;

— er anmärkning träflar icke blott in på den, som
sett sina lysande drömmar förblekna, utan kanske
ännu mer på den, som fått sin ungdoms första
o-öfverlagda och okloka önskningar uppfylda.

Agnes Drake förstod betydelsen af dessa ord;
de trängde som en dolk in i hennes hjerta.

Äfven Vanloo uppfattadé den; det antyddes af
en hastig rynkning af hans mörka ögonbryn.

Samtalet skulle afstannat, om ej de öfriga
närvarande sörjt för dess fortsättning i en lättare stil.

— Apropos af ungdom, sade friherrinnan
Skyt-te, — erinrar jag mig just nu, att det snart är
din födelsedag, Maria.

— Det är sannt , tant; jag fyller om några
dagar tjugo år.

— Tjugo år! inföll Adolf. — Det är ju en
rätt ansenlig ålder. Och nästa år vid samma tid
fyller du tjugoett.

— En mycket upplysande och förnumstig
anmärkning . sade Maria skrattande.

— Och året derefter tjugotvå, fortfor Adolf.

— Jag betviflar icke din förmåga i räkning,
bäste kusin.

— Hvad tiden går fort! fortfor Adolf med en
komisk suck. — Jag kommer ovilkorligt att tänka
på lifvets förgänglighet, ungdomens korta
blomst-ring . . .

— Alltför sorgliga tankar!

— Men mycket vigtiga, anmärkte friherrinnan;

— de unga tänka dem endast alltför sällan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free