- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
114

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fraktade att blifva en jungfru på öfverblifna kartan,
sade fröken Skytte, som synbarligen plågades. af
detta samtal.

Yanloo tog nu till ordet, i det han vände sig
till Adolf.

— Ni skämtar utan tvifvel, min unge vän. sade
han — eller ock har ni mycket dimmiga föreställ
ningar både om qvinnans värdighet och om hennes
lycka. Skulle ni sjelf önska till maka en qvinna,
som följer den regel, ni här uppställt? — Skulle
ni kunna älska en flicka, hos hvilken den
oberäknande känslan, den om morgondagen obekymrade
ungdomsglädtigheten, det oskuldsfulla sinnelaget
utträngts af en feg fruktan för naturens gång och en
kall berakniug, huru hon skall grundlägga sin så
kallade lycka? Och hvartill tror ni väl, att
qvinnans såväl som mannens lycka består? Svaret på
denna fråga har så ofta blifvit gifvet både af
eftertanken och erfarenheten, att vi ej ens samtalsvis
borde missbruka detta ord. Jag förbiser ej, huru
mäktigt det inflytande är, som gynnsamma yttre
omständigheter utöfva på menniskans sinnesfrid, men
lyckan skapas ur hennes eget hjerta. Yill ni
der-för uppställa för er kusin och er sjelf en regel, värd
att följa, så välj till exempel denhär, ehuru den ej
har förtjensten att vara af er egen uppfinning:
»Bevara ditt hjerta, ty derutaf går lifvet!» . . . Och er,
min fröken, försäkrar jag, att jag under min
temli-gen händelserika och omvexlande lefnad träffat några,
om också fa lyckliga menniskor, och att bland dem
äfven funnits fattiga, ensamma och åldriga qvinnor,
just sådane, som enligt ert uttryck stannat på den
»öfverblifna kartan.»

Adolf hade ämnat framkomma med någon
förklaring öfver sina föregående yttranden, men Vanloo,
som hade nog takt att ej låta konversationen inträda
i alltför djupa hjulspår, förde genom en ledig
öfver-gång samtalet på andra ämnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free