- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
122

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förderfvets brant... en smärta, desto djupare som
den sednare i barndomen erhållit sin första
undervisning af honom.

Upptagen af sådana känslor och betraktelser
hade Suenonius nu hunnit till grannskapet af sitt
hem, socknens prestgård, en liten rödmålad byggnad,
belägen vid en liten bäck och omgifven af björkar.
Sommartiden, då bäckens klara vatten lekte på sin
hvita sandbädd och björkarnes kronor voro löfvade,
bar denna boning, der den låg mellan rågfält och
ängar, en så idyllisk prägel, att en förbiresande ej
kunde föreställa sig annat än trefnad och en ljus
verldsåskådning derinom.

Suenonius hade knappt öppnat grinden, som
förde till den gräsbevexta gårdsplanen, förrän hans
hustru, åtföljd af ladugårdspigan och drängen, kom
honom till möte.

Fru Suenonia var en äldre menniska, enka efter
den förre kyrkoherden, och hade, enligt tidens sed
och konsistorii föreskrift, såsom bihang till pastoratet
öfVergått i händerna på dennes efterträdare. Detta
ekonomiska äktenskap, vid hvars ingående inga
andra känslor än brödkänslan gjort sig gällande, var
emellertid icke olyckligt. Hon lefde i sina
hushållsbestyr, han i sina embetsförrättningar och
theolo-giska studier, ingendera störde den andre, och så
gick dag efter dag, utan kärlek och utan kif.

— Här står vackert till, må du tro! ... med
dessa ord väckte fru Suenonia sin man ur hans
fantasier, — Stella har störtat i ladugården, medan
du varit borta.

Suenonius blickade upp och såg framför sig sin
hustru, som vred händerna af förtviflan, sin
ladugårdspiga, som grät bittra tårar öfver förlusten af
sin älskling, och gårdsdrängen, som med betänklig
min ref sig i sitt linhåriga hufvud.

— Stella, vår bästa ko? frågade Suenonius.

— Javisst! Sådaut elände, sådant elände.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free