- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
124

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gården, sedan käre far började rusta med
trollpac-korna. Jag är visserligen stadd till Mickelsmässan,
men om husbonden nu genast vill släppa mig ur
tjensten, får det bli som det vill med årslönen.

— Olof, sade Suenonius, — det är en kristen
ovärdigt att hysa en sådan fruktan. Jag måste
afstå din begäran.

— Men, sade Olof, — skall jag stanna qvar,
så måste kära far laga om att jag får nattro. Sista
natten var det ett fasligt spektakel i
drängkammaren . . . sådant står jag icke ut med . . .

— Berätta, hvad hände i natt? frågade pastorn
häftigt.

— Jag törs knappt tala om det, sade Olof
tvekande.

— Jag vill veta det.

— Vill inte husbonden låta mig tiga med det,
till solen gått ned? frågade drängen, som, enligt
en tro, hvilken ännu herrskar hos allmogen,
fruktade att något ondt skulle hända honom, om han,
innan en dag förflutit, yppade en sådan hemlighet.

— Jag befaller dig att genast omtala allt.
Följderna tar jag på mig.

— Nåja då! . . . Jag vill vara en hund, om
icke Ingrid på Tallmossen och Karin på Moen voro
i drängstugan i natt; fastän jag hade bommat
dörren och satt en knif öfver dörrposten. Huru de
kommo in, det vet jag icke. Men sopa, raka och
smörjehorn hade de med sig, och mig ryckte de ur
sängen, och stucko mig en qvast i händerna. Jag
ville kasta bort qvasten, men kunde det icke, och,
ett tu tre, bar det af genom skorstenen med begge
två och mig efter. Men lyckligtvis stötte jag
huf-vudet så illa i skorstenspipan, att jag föll tillbaka
ned i spiseln, och der låg jag, då jag vaknade. I
hufvudet svider det ännu.

— Ett nytt bevis! sade Suenonius. — Jag skall
uppsätta en skriftlig berättelse om tilldragelsen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free