Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inqvisitor. Han väntade otåligt på länsman
Askelin, som slutligen infann sig, försedd med
skrif-materialier; och sedan de .begge vännerna intagit
en bastant frukost, begåfvo de sig åter ut på
upptäcktsresor.
Besöket gällde denna gång Karin i Moen.
Framemot middagstiden anlände de till dennas
ensliga, djupt inne i skogen belägna koja, med hvars
eländiga skick kanske blott ett eller annat torps på
nutidens bränvinsbrännande aristokraters egor kan
uthärda jemförelse.
Den usla dörren var tillbommad, och kring
kojan herrskade den djupaste tystnad.
Presten slog några slag på dörren, men intet
tecken tillkännagaf, att någon lefvande varelse fanns
derinne.
— Käringen är icke hemma, sade länsmannen med
lättadt hjerta. — Käre bror, vi få gå härifrån med
oförrättadt ärende.
~ Nej, sade Suenonius, — jag ser inga spår,
som leda från stugan, men väl spår, som leda just
hit till dörren. Hexan är hemma.
— Anamma en sådan skarpsynthet! tänkte
länsmannen och ansåg nu tiden inne att börja mumla
sin bekanta besvärjelseformel:
»Jöns är mitt namn» etc.
Suenonius gick nu till kojans enda fönster, i
hvilket de flesta hornskifvor*) voro söndriga och
hålen tillstoppade med trasor. Han utryckte en
dylik trasa och spejade in genom hålet.
— Hon är hemma, sade han i segerton.
— »Mörkrets furste, flykten tag!» mumlade
länsmannen.
Suenonius började åter bulta på dörren. Men
Karin tycktes icke hågad att emottaga besök. Pre-
*) Glasrutor voro den tiden icke allmänna i de
fattigas bostäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
