- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
132

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbarmande med den gamla, olyckliga Karin, så
skall Gud .. .

— Gud! Vågar du nämna Hans namn, du
utskott? röt presten.

— Angif mig icke! Gör mig icke olycklig! bad
den gamla med skallrande tänder och kröp
bönfallande till prestens fötter.

— Förbannelse öfver dig, du hedning, du
prest-inna hos de Ephesiers Diana! Du skall först
stekas i jordisk eld och sedan i de eviga
svafvelsjöar-ne. Du har ingen barmhertighet att vänta. Släpp
mina fötter, eländiga, eller jag sparkar dig undan!

— Käre bror, hafva vi icke nu hört och sett
nog för full bevisning? vågade länsmannen nu
hemställa.

— Vi hafva erfarit nog. Låtom oss lemna
detta ställe, för att slippa höra hennes tandagnislan
och fruktlöst spillda böner! Ur vägen, hexa!

Den gamla Kaqp ville emellertid icke släppa
prestens ben; hon grep om dem med samma
krampaktiga styrka som den drunknande om sin räddares
hand. Hon vred sig som en plågad mask och
fortfor i hjertslitande ton att bedja om försköning.

— Hon vill icke släppa mig, skrek Suenonius.

— Länsman, befria mig från hennes tagi Bryt i
nödfall fingrarne af henne!

Men då länsmannen tvekande närmade sig
Karin, släppte denna frivilligt presten, riktade sin folick
på den förre, förde ett finger till tinningen,
likasom om hon hastigt erinrat sig något, och utbrast:

— Du? . . . Ha, nu minnes jag . . . Skall icke
du hysa medlidande med mig, du som också var med
på fästen? Jag såg dig i dina stora stöflor dansa
med qvinnorna på berget, och vid bordet satt du
bredvid mig. Minnes du det?

— Jag! Är du galen, qvinna? ropade
länsmannen likblek och tog ett steg tillbaka, hvarvid
han föll baklänges öfver sågkubben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free