- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
133

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo, du! fortfor Karin och uppgaf ett
ohyggligt skratt. — Nu har jag dig. Angif mig, om du
vågar, och du skall få göra mig sällskap till
afrätts-platsen!

— O, hvilken lömsk, förfärlig lögn! klagade
Askelin, i det han steg upp. — Bror Suenonius,
skyndom härifrån! Blodet i mina ådror isas.

— Yar lugn, broder, sade Suenonius. —Jag
inser alltför väl, att detta är en lögn, ämnad att
förslöa rättvisans svärd. Der är din käpp, min vän;
låtom oss gå!

— Ja, låtom oss gå! Hu!

Då gumman insåg, att hennes böner vore
fruktlösa, slog hon i vansinnets förtviflan öfver i en
annan ton. Hon steg upp från golfvet, rätade sin
hopsjunkna gestalt och stod nu framför dem med
sitt oordnade grå hår, sina rullande ögon och bleka
skälfvande läppar, lik en af underjordens giftiga
ångor berusad Pythia, färdig att utgjuta sitt raseri
i gräsliga spådomar och hotelser.

Dessa uteblefvo ej heller. Men länsmannen,
som anade hvad som förestod, tog till en så
skyndsam flykt, som hans tjenstemannavärdighet tillät.
Suenonius deremot aflägsnade sig med säkra,
långsamma steg och hörde med stålsatt mod de
förbannelser, som genljödo efter honom bland skogens
stammar.

Sedan de begge inqvisitorerna besökt ännu
tvenne andra kojor och äfven der gjort åtskilliga mer
eller mindre vigtiga iakttagelser, återvände de mot
aftonen till prestgården, der de, efter intagen
för-friskning, gexiast satte sig ned att skrifva en
promemoria öfver saken.

Under detta arbete stördes de af fru Suenonia,
som med andan i halsen ilat dit från visthuset, för
att underrätta dem, att Ingrid på Tallmossen och
hennes dotter nyss öppnat gardsgrinden och
närmade sig huset.

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free