- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
135

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

herrliga blå hvalf, en symbol af Guds
allestädes-närvaro, utbreda sig öfver henne och hela jordens
rund, andades hon åter lättare. Och, sedan hon
höjt blicken mot höjden, lät hon den ej sjunka,
så-länge presten ännu fortfor med sina anathemer. Den
i detta ögonblick nedgående solen göt ett förklaradt
sken öfver hennes panna.

Men Ellen hade sjunkit ned på snön och dolde
sitt hufvud i vecken af sin mors klädning.

Och på denna scen föllo solens sista
rosenfärgade strålar, spridande nu såsom oräkneliga gånger
ett paradisiskt skimmer öfver en tafla af mensklig
förvändhet och menskliga lidanden.

— Vik hädan, du Endors hexa med din
dotter! röt Suenonius. — Gå, gå! Yi träffas inför
domaren, som med lagens svärd skall utrota dig och
din säd från jorden! Gå. . . och besvärj din
furste och herre att hemsöka mig och de mina med
alla olyckor, som han kan gjuta i menskliga käril!
Jag bäfvar icke. Gå, gå!

Ingrid upplyfte sin dotter, fattade hennes arm
och aflägsnade sig, utan att säga ett ord. På en
bäuk bredvid grinden lade hon den bibel, som
Sue-nouius under besöket i hennes stuga qvarglömt.

I detta ögonblick utträdde Olof ur drängstugan
med en gammal muskedunder i handen. Han förde
den till ögat och lade an på den bortgående Ingrid.

•— Håll! ropade Suenonius, — hvad gör du,
menniska?

— Jag vill bara se, om hexan är hård mot
varghagel, svarade Olof tryggt.

— Låt bli det försöket! hör du!

— Men, sade Olof, — hvad gör det, om jag
försöker? Hon går nog fri; det är icke farligt. Och
i alla fall vore det väl bäst att hon finge en knäpp,
innan hon hinner förderfva oss allesamman?

Och den envise drängen lade för andra gången
an och skulle sannolikt i sin dumhet gjort sig skyl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free