- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
142

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

döljer sig sinnlighetens glöd, de njuta med alla
sinnen och alla nerver en vällust, hvarom endast en
afgrundsandes förpestade inbillning kan skapa sig en
aning. Och hvad slutligen deras förtappade själar
beträffar, så lofvar dem lögnens konung, att de
efter döden skola få ro och fortsatta njutningar i
hans rike.

I denna väg fortfor samtalet en stund.
Sueno-nius var icke svarslös, ja, han hade oemotsägligt
öfvertaget, så länge Adolf ännu höll gig på
renlärighetens område. För att nedslå prestens
argumenter, måste han slutligen lemna detta och
begagna skarpare vapen. Striden blef allt hetare och
bittrare; Adolf afkastade alla försigtighetens tyglar,
Suenonius alla höflighetens, med hvilka* han
hitintills tillbakahållit utbrotten af sin vrede och sin
fasa öfver ynglingens kätterska förvillelser;
allteftersom den unge filosofen med en allt djerfvare logik
bragte den fanatiske theologen i trångmål, desto
mer öfvergick denne från resonnemang till ursinniga
utgjutelser af sin sjudande galla och uppriktiga
smärta. Länsmannen grufvade sig, svettades och
pustade ; fru Suenonia, som lyssnade vid dörren, darrade
i alla lemmar.

— O, min Gud, utbrast slutligen Suenonius
och kastade sig ned på en stol, — detta är för
mycket... för mycket för mig, som älskat denne
yngling så varmt, för mig, som vårdade hans själ
i barndomen, såsom trädgårdsmästaren vårdar den
späda liljan! Det har af honom blifvit en giftig
balmört, ett farligt ogräs, som måste uppryckas med
roten 1 Du vet, Gud, att jag är utan skuld i hans
fall! Hans redlige fars hjerta skalj. kanske brista,
då jag säger honom, hvilken orm han fostrat vid
. sin|barm, men jag får ej dölja sanningen. Akta
dig, huggorm! Du har smädat vår heliga lära, du
har fräckt utbredt dina villomeningar i dagens ljus.
Icke börd och icke slägtskap skall rycka dig undan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free