- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
143

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

straffet. Din far skall förbanna dig, din slägt
af-skaka dig, såsom en ruttnad frukt, från sina
grenar, dina landsmän drifva dig ur sina landamären.

— Ja, landsflykt är straffet för sådant, enligt
4 kapitlet Konangsbalken, mumlade den lagkunnige
länsmannen för sig sjelf.

— Jag betviflar ej, inföll Adolf Skytte, i det
han med rodnande panna steg upp från sin plats
och fäste en flammande blick på presten, —jag
betviflar ej, att ni skall göra allt, hvad ert fanatiska
hat ingifver er till min skada. Anklaga mig för
irrlärighet, gudahädelse eller hvad ni vill, skilj
fa-drens hjerta från sonens och drif mig från mitt
hems tröskel 1 — Jag tror er ega makt dertill. . . Men
jag svär . . . hör ni, jag svär... att om genom ert
förvållande ett enda hår blir krökt på de begge
värnlösas hufvuden, för hvilka jag nu fruktlöst
talat till ert förvildade hjerta, så skall jag med denna
hand på er utöfva vedergällningens blodiga rätt.

— Om mitt lif blir offradt på Herrans altare,
så tackar jag Honom, om också offerknifven föres
genom mina inelfvor af en fordom älskad lärjunges
hand. Edra hotelser, likasom edra böner, äro
spillda på hälleberget. Lemna mig nu och öfverlägg
med er sjelf om edra mordiska planer I Min tid är
knapp, och jag har ett stort arbete för handen.

Adolfs blod var i den häftigaste jäsning. Han
gick några slag fram och tillbaka öfver golfvet,
stannade likasom tvekande, kastade derefter sin
kappa öfver axlarne, och sade något lugnare, i det
han tog sin hatt:

— Kom ihåg min ed i ett ögonblick, då ert
galna nit känner sig på väg att svalna för
eftertanken I Ni torde då besinnä, att om ni drifver mig
till det yttersta, så skall icke blott ert eget blod,
utan äfven mitt brott, komma öfver ert hufvud. Jag
förlåter er ert skymfliga beteende mot mig, och mitt
sista ord till er skall blifva en sista bön: betänk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free