- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
145

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

himlahvalfvet af åskaus dån, hans ord, nedslående
såsom blixtrar, ömsom elektriserade och förlamade.

Man kan föreställa sig, hvilket intryck det måste
göra på en samling af menniskor; hvilkas sinnen
redan voro sjuka, hvilkas inbillningskraft redan länge
hvimlat af rysliga bilder, hvilkas själar voro
nedtryckta under en hemsk förskräckelse. De sutto bleka och
darraude i sina bänkar, än stirrade pä presteu, än
böjande sina hufvuden under de ljungeldar, som
flammade från predikostolen. Flera qvinnor och barn
svimmade, andra angrepos af krampryckningar. När
predikan var slut, och den sista psalmen skulle
sjungas, kunde endast spridda stämmor deltaga i sången,
som klockaren med darrande röst uppstämde.

Derefter, när folket var färdigt att lemna
kyrkan, steg Suenonius fram för altaret, upprepade, hvad
han förut sagt, att han ämnade öfverantvarda Satans
tjenare och tjenarinnor inom sin församling i lagens
händer, och uppmanade alla närvarande, som lidit af
hexornas konster, frestats af dem att öfvergifva Gud
eller annars sett eller hört något, éom mot dem
kunde lända till bevis, att under veckans lopp infinna sig
i prestgården och för sin själasörjare aflägga
sanningsenlig berättelse derom.

En af de såsom hexor utpekade qvinnorna var
närvarande i kyrkan. De, som sutit i samma bänk
som hon, hade stigit upp och dragit sig undan, såsom
för en pestsmittad. Gumman låg afdånad i bänken, då
folket började troppa af genom kyrkodörren. De
fle-stes ögon hade varit riktade på henne, men då
hennes hufvud icke längre syntes öfver bänkens skrank,
flög en hviskning bland de längre bort stående:

— Hon är försvunnen. Hon har i osynlig måtto
flugit bort!

— Hon har aldrig varit här, inföll en gammal
bonde; — vet ni icke, godt folk, att det är ögonvillä,
då man tycker sig se en sådan i kyrkan ? De
skaffa dit en halmkärfve eller svinho, som antagsr deras

Fribytaren. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free