- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
150

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Åh, det gör hon af ren barmhertighet, var
säker på det! Hon tycker väl, hon som jag, att da
är en fasligt mager pojkstackare.

— Men om hon vill göda mig, så är det icke
för din räkning; var da lika säker på det, Johanna!

— Den otäcka *ttksan! mumlade Johanna. —
Att hon icke skäms! ... Hör du, Petrus, om du
menar allvar ...

— Allvar, Johanna! Jag har i hela min
lef-nad aldrig varit så allvarsam som nu.

— Nå, då vill jag taga mig åttadagars betan*,
ketid, för det passar sig icke att genast svara ja
Men jag säger dig, Petrus, att om du låter köksan
förleda dig med sina matbitar, så gör du mig
olycklig. Du borde också skämmas, som är en sådan
läckermuu!

— Jag känner ingen annan läcker mun än din,
inföll Petrus och stal en kyss af Johanna.

— Fy, så får du icke göra, förrän vi kommit
riktigt öfverens, sade Johanna rodnande.

— Men innan jag går, skall du lofva mig att
vara mig trogen i lif och död och älska mig i nöd
och lust. Vill du det?

— Ja, det kan jag lofva, men mitt ja får du
icke förr än om åtta dagar. —

Efter de åtta dagars förlopp fick Petrus också
Johannas ja. Men de älskande hade sina skäl att
icke »eklatera» förlofningen. Det hade nämligen
blifvit en älsklingstanke hos Johannas matmor,
friherrinnan Skytte, att kusken och kammarjungfrun borde
förenas med det heliga äktenskapsbaudet, och hennes
plan var så tillvida halffårdig, som kusken mer än gerna
ingick på densamma. Den andra hälften var desto
värre att få färdig, ty så lydig och villig Johanna
annars var, förblef hon i denna punkt döf för
friherrinnans enträgna föreställningar. Kusken, som
anade, att han i Petrus fått en gynnad medtäflare,
betraktade ynglingen med sneda blickar, hvarje gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free