- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
151

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han besökte Signildsborg, och sökte ifrigt en
anledning, sora kunde berättiga honora att i ett duktigt kok
stryk aflasta något af sin svartsjukas börda på
Pet-ri rygg.

Nu var kusken en bredaxlad, nästan jättestor
karl med näfvar som klubbor, och försigtigheien
borde derför bjudit Petrus att, så vidt på honom
berodde, aflågsua hvarje dylik anledning. Men
försigtighe-ten var icke Petri hufvuddygd. Vid ett tillfälle, då
kusken skulle köra sitt herrskap till en granngård,
hade Petrus som kände hans vana att ofta stryka
sig i ansigtet, sotat hans svarta vantar, hvaraf
följden blef, att kusken framkom svart som en morian
till det främmande stället, och alla frågade lagman
Skytte, hvarifrån han fått sin negerbetjent.

Vid ett annat tillfälle, då det blåste starkt och
Petrus deraf slöt, att kusken skulle draga mössan
väl öfver hufvudet, hade den förre vid mössans foder
fäst några kardborrar, som så förtroligt innästlade’sig
i den sednares tofviga hår, att hvarken hand eller kam
förmådde utjaga dem; kusken måste klippa håret till
hufvudsvålen, för att blifva dem qvitt. Men för
hvarje lock, som föll under saxen, svor han en dyr ed
att genomprygla Petrus, och hans vrede svalkades
ingalunda af Johaunas skratt och de öfriga
tjenar-nes löje.

Likasom Johanna hade sitt skäl att hålla
tro-lofningen med Petrus hemlig, hade denne således sitt
att icke besöka Signildsborg, utan då han, trygg
genom sin herres närvaro, kunde göra det. Sjelf var
han öfvermodig nog att ej frukta sin medtäflare, men
Johanna, som var lika rädd om sin kärastes hud
sora om sin egen, förbjöd honom bestämdt att ensam
våga sig till Signildsborg och lofvade att hålla honom
skadeslös genom hemliga möten. Man öfverenskom
om mötesplats och mötestid. Till den förra utsågs
det ställe, der vägen från Sjövik, följande insjöns
strand, delade sig i tvenne, den ena förande till Sig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free