- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
153

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är, att jag skall arrendera hans trädgård, då jag
kommit till myndig ålder, och den meningen vill jag
icke bestrida. Men så snart arrendekontraktet är
uppgjordt, anordnar jag min bosättning och gifter mig
med dig, Johanna. Allt det der kan vara
undanstö-kadt inom två år. Vi skola må som perla i guld.
Trädgården inbringar mer pengar, än ett godt halft
hemman, ty den ligger helt nära Stockholm, der
grönsaker, frukter och till och med blommor låta sälja sig och
betalas bra ...

— Tyst, Petrus, här kommer någon ... ser du
ryttaren derborta? Låt oss gömma ossl

— Såvidt jag ser riktigt, sade Petrus, i det han
med Johanna trädde in i skuggan af granarne vid
vägkanten, -±- är ryttaren ingen annan än den rike
och förnäme utländningen, som plär. helsa på mitt
herrskap.

— Ja, minsann är det icke herr Vanloo, som
min fröken så ofta talar om, sade Johanna. — Han
rider väl nu hem till det hemska stället i skogen, som
han köpte af herr Bengt. Att en så rik herre vill
bo på etto sådant ställe!

— Ah, han är inte ofta der. Han reser
ständigt häremellan och Stockholm. Sådan vacker häst!
Ser du, hur hao dansar! Ack, om jag finge rida
den hästen!

— Tyst nu, Petrus. Han kunde höra oss.

Vanloo passerade förbi. Månskenet glittrade på

gångarens betseltyg och schabrak, men ryttarens
gestalt, som Johanna nyfiket mönstrade, doldes af *kappan
och den vanliga bredskyggiga hatten. Det förekom
flickan, som om den bronsryttare, hon en gång sett i
ett af Stockholms grafkapeller, hade stigit från sin
piedestal, för att förlusta sig med en nattlig ridt.

Såsnart Vanloo hunnit förbi, ämnade Petrus och
Johanna lemna sin tillflyktsort, då den förre, vid en
blick utåt vägen, utbrast:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free