Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett barn, då jag skall kläda af henne. Jag söker
ibland muntra henne med glada ord, men jag tror
knappt, att hon ens hör, hvad jag säger. 1 förgår
qväll, då jag kom in i hennes rum, hade hon öppnat
fönstret, fast det var grufligt kallt, och stod och
stirrade ut i mörkret . . .
— Jag undrar rätt, hvad hon då såg på? sade
Petrus.
— Hon såg visst på ingenting, men jag stängde
fönstret och frågade, om fröken ville taga lifvet af
sig, eftersom hon utsatte sig på det viset för
vinterkylan.
— Hvad svarade hon på det?
— Hon svarade ingenting, utan kastade sig i
sängen och gömde sitt ansigte i hufvudkudden...
— Bevars väl, hon har bestämdt blifvit galen,
du Johanna . . .
— Och så låg hon länge, och då hon slutligen
såg upp, var hon blek som döden, och hennes ögon
hade en så besynnerlig, men på samma gång så
innerligt vacker glans. Då kunde jag icke hålla mig
längre, utan satte mig på stolen bredvid sängen och
grät. Jag förstod då, att hennes hjerta är bedröfvadt
intill döden af någon hemlig sorg, som Gud gifvit
henne. Men hon lade sin arm kring min hals och
frågade med mild och sorgsen röst:
»Hvarför gråter du, Johanna?»
»Jag gråter, derför att fröken är så ledsen»,
svarade jag.
»Du är en god flicka, Johanna», sade hon, och
torkade sjelf bort mina tårar och log åt mig så
vänligt som en kär syster. ”Men var icke ledsen för
min skull!» sade hon vidare; »jag har en hjertesorg,
men den skall snart gä öfver.»
Och dermed tryckte hon handen hårdt, hårdt
mot sitt bröst.
Sedan blef hon åter litet gladare och började tala
om dig, Petrus . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
