- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
160

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och vigtigt ditt ärende är? Herr Adolfs själ står på
spel, och da kan hjelpa till att rädda den . . .

— Godt, käraste Johanna, nu går jag. Farväl
med dig! Gif mig bara en kyss, innan vi skiljas åt!

— Den får du, då jag finner, att du uträttat
din sak väl. Glöm icke dina böner! Intet ondt kan
skada dig, om du läser dem. Så fort du hinner,
skall du skynda tillbaka till Signildsborg. Jag
väntar dig, om jag ock skall sitta uppe hela natten.
Knacka på det lilla fönstret, du vet, som vetter åt
trädgården, så kommer jag straxt och öppnar det.
Trädgårdsporten står öppen.

De unga skiljdes åt. Petrus tog beslutsamt
vägen inåt skogen, och Johanna återvände till
Signildsborg, glad öfver att ha uträttat en sak, som, enligt
hvad hon visste, låg hennes fröken ömt om hjertat

Alltsedan sin första tillfälliga vistelse i Ingrids
stuga hade den unge Skytte ofta begagnat sig af den
gamlas förtroendefulla tillåtelse att besöka henne och
Ellen. Att dessa besök företogos under hemlighetens
slöja var nödvändigt. Till hvilka misstankar skulle
de ej, om de upptäckts, gifvit anledning såväl hos hans
föräldrar, som hos det kringboende folket! Redan
det, att en förnäm yngling ofta inträdde under en
fattig qvinnas tak, hvilken hade en skön dotter, skulle
varit tillräckligt att sätta alla sqvallrets och förtalets
tungor i gång; men när härtill kom, att den fattiga
qvinnan var en så fruktad och afskydd person, att,
alltsedan pastor Suenonii ofvan omtalade predikan,
ingen af det vidskepliga folket vågade närma sig
hennes koja, utan hellre valde en lång omväg, i fall
något ärende nödgade någon besöka denna ensliga nejd
. . . så insåg Adolf alltför väl, att det förtal, han
fruktade, ej skulle åtnöja sig med att svärta hans
och hans begge skyddlingars heder, utan våga sig in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free