- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
161

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på området af de äfventyr ligaste och farligaste
gissningar.

Under sådane omständigheter skulle han alldeles
afstått från att se Ellen, som med hvarje dag blef
honom kärare, om han ej funnit, att hans besök voro
nödväudiga, för att styrka de begge olyckligas mod.
Hvarje gång han visade sig i den låga dörren,
skyndade Ellen emot honom och lindade med krampaktig
styrka sina armar kring hans hals. Den unga flickan
befann sig i ett exalteradt tillstånd, härflutet ur en
daglig och stundlig dödsfruktan, hvilken, då den
genom sin långvarighet slutligen förtärt sig sjelf och
lemnat sitt offers nerver i ett öfverretadt tillstånd,
plägar slå öfver i en mekanisk kraft och
beslutsamhet. Medan Ingrid, den med lifvets sorger och strider
förtrogna modren, kände sin själ alldeles förkrossad
och ej var mäktig att uträtta något, skötte Ellen
ensam hushållsgöromålen, fodrade kon och fåren, bar
vatten från källan, tillagade maten och läste, på sina
från dessa förrättningar lediga stunder, i någon andlig
bok för modren eller sökte trösta henne på annat
sätt, så godt hon förmådde. Men denna feberstyrka
underhölls på bekosntad af hennes, späda varelses
lifs-krafter; det märktes af hennes med hvarje dag
blekare kinder och det på en gång lidande och vildt
beslutsamma uttrycket i hennes ansigte.

Till förskräckelsen för framtiden, den hemska
vissheten, att hon och hennes dotter ginge en qvalfull
och skymflig död till mötes, sällade sig hos Ingrid en
annan icke mindre marterande fruktan: hon kände
nämligen, huru hon småningom förlorade jemvigten i
sitt själslif, huru hennes medvetande, länge pinadt af
rysliga tankar, började upplösa sig i kaotiska
drömmar. Ofta, i synnerhet sedan skymningen inbrutit i
hennes ensliga tjell, satt hon orörlig i sin länstol med
slutna ögon och talade halfhögt till sig sjelf eller till
de gestalter, som framtrollades af hennes
inbillnings-kraft. Än voro dessa drömmar, som hon i halfvaket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free