- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
163

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Huru kunde du tro det? Icke lemnar jag
dig? sade Ellen, i det hon lade risknippan på golfvet
och gick fram till Ingrid.

Ellen spratt till, då hon, vid den matta
belysning, som månljuset och den kolnade brasan spredo
i rummet, såg modrens ögon tillslutna och hennes
anletsdrag på ett besynnerligt sätt förändrade. Den
stackars flickan visste nu, att hennes mor åter var i
det oförklarliga tillstånd, som hon sedan någon tid
tillbaka ofta, men alltid med fasa, bevittnat. Hon
såg sig ovilkorligt omkring, för att söka hjelp . . .

Men, ack! ingen hjelp var att finna.
Menni-skorna skydde denna olyckliga boning . . .
rundtom-kring herrskade ensamhet, mörker och tystnad . . .
endast vinden drog sina långa, djupa suckar derute i
den omgifvande skogen.

— Du är då icke borta, Ellen, sade den gamla
och trefvade med handen öfver dottrens ansigte; —
och likväl tyckte jag nyss, att någon hviskade till
mig: frukta icke för din dotter! Hon är räddad . . .
Stackars barn! Jag trodde, att den Guds engel, som
nyss var här, hade fört dig långt, långt bort från
denna usla jord ... jag trodde dig vara i ett fridens
Eden, dit ictet ondt når. Barn, barn! Hvarför följde
du honom icke? Du hade deiigenom befriat mig från
en stor vånda ...

— Moder, tala icke så! Jag öfvergifver dig
aldrig, ropade Ellen och lade sina armar kring
hennes lif.

— Du vet icke, hvad du gör, Ellen. Släpp mig!
Ser du icke, att jag är bunden vid kanten af en
hisklig afgrund? Det har den svarte mannen gjort.
När tiden är inne skall han störta mig ned. Se,
mitt barn, jag svettas blod af fasa, jag ryckei* i
mina länkar, men de brista icke! Skynda bort,
innan han kommer! Han skall annars nedstörta äfven
dig. Af barmhertighet, mitt barn, ila härifrån! . . .
Ha, han kommer, han kommer!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free