- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
165

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Men öppa då dina ögon! Du kan icke
föreställa dig, huru förskräckt jag är.

— Frukta icke barn! Gud vakar öfver oss.
Han skickar oss en räddare. Jag ser honom Qerran;
han nalkas oss.

— Ja, Gud vakar öfver oss . . . Vill du, att
jag skall läsa för dig i »Jesu Christi efterföljelse?»
fortfor Ellen, som hoppades att på detta sätt förmå
sin mor att återkomma till sig sjelf. — Vill du det,
moder? Du blir ofta lugn och nöjd, när jag läser
för dig i den boken. Och så skall jag tända ett ljus
och lägga ris på spiseln, så att vi få en sprakande
brasa. Ack, om du endast ville öppna ögonen, skulle
jag bli så glad, och vi kunde ha en så treflig afton,
som vi hade fordom.

— Han nalkas, mumlade Ingrid, i hvars ansigte
hvarje muskel spändes; — jag ser honom allt
tydligare.

— Hvem ser du? frågade Ellen med förnyad
ångest.

— Ryttaren. Han kommer allt närmare..

— O, Gud! Nu drömmer du åter! ropade
Ellen och utbrast i gråt.

— Nej, Ellen, nu drömmer jag icke. Gråt icke,
mitt barn!

— Kanske hon vaknar, om jag tänder ljuset
och gör upp en stor brasa, tänkte Ellen och
skyndade att verkställa detta.

Elden fattade snart i riset; den sprakande
brasan spridde, i förening med ljuset, ett festligt sken
öfver kammaren.

Ellen iakttog ängsligt, hvad verkan detta skulle
utöfva på modren.

Ingrid satt stilla, såsom försjunken i sig sjelf.
Hennes ögon förblefvo tillslutna.

— Hör, sade hon efter några sekunders tystnad
och lutade sig fram, såsom om hon lyssnat; hör du
icke slag af hästhofvar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free