- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
168

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen öppnade Ingrid ögonen, satte sig upp,
såg sig omkring och sade med matt röst:

— Hvad har skett? Huru har jag kommit hit?

Men i stället för att besvara denna fråga,
upplyfte henne Ellen, omfamnade henne och ropade;

— Yi hafva sett Arnold. .. han lefver ... låt
oss genast uppsöka honom!

— Arnold? Yrar da, flicka? Hvarifrån har da
fått dessa tankar? ...

— Nej, du såg honotn, jag vet icke huru, då
du satt derinne med tillslutna ögon... du hörde
hof-slagen af hans häst... du ropade till mig att föra dig
hitut*.. då vi kommo hit, såg jag en ryttare på
vägen, och du sträckte dina armar mot honom och
kallade, honom din son... Minnes du icke detta?

— Jag minnes intet af hvad du säger . •.
Alls-mäktige! Bevara mitt förstånd!... Ellen, det var endast
en dröm. Du har märkt, att jag på sednare tider börjat
gå och tala i sömnen . . . Bry dig icke derom! Tala
icke derom för någon menniska, ty det kunde hårdt
misstydas! Det kommer sig af min själs elände.
Det har gått mig såsom David: mitt hjerta bäfvar,
min kraft hafver mig förlåtit, och min ögons ljus äro
icke när mig. . . Stöd mig, mitt barn! Jag känner
mig matt, och mina knän svigta.

Ellen förde sin mor tillbaka in i kammaren och
lät henne intaga sin plats i länstolen, sedan hon
fly-tat den närmare brasan.

— Ack, sade derefter flickan, bittert gråtande, —
det var då icke sanning ... det var icke Arnold,
såsom jag nyss trodde?

— Arnold är hos Gud, mitt barn. Vore han
ännu qvar i denna jeramerdal, skulle han längesedan
uppsökt siu mor.

. — Jag drömmer dock hvarje natt, att jag ser
honom, sådan som du beskrifvit honom för mig, och
att han kommer, för att hjelpa oss.

— Så drömmer äfven jag, Ellen. Men dröm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free