- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
169

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mar äro strömmar. Gud skicka oss dem, för att i
sömnen lisa våra hjertan, som om dagen ropa efter
hugsvalelse. Trösta dig, Ellen! Vi hafva snart
ut-trädt ur dödsens skuggors dal; vi skola återse Arnold
i den ljusa bimmelen, som Guds barmhertighet öppnar
for oss. Hvar har du rjesu Christi Efterföljelse»?
Tag fram boken och läs för mig en liten stund !
Sedan må du tillreda din aftonmåltid och med mig gå
till hvila.

— Är du hungrig? Ack, det vore .roligt! Du
har icke ätit på länge, sade Ellen.

— Nej, min gom känner leda för hvarje spis.
Jag kan icke äta. Men du, Ellen, behöfver väl att
styrka dig. Stackars barn, hvad du är blek, hvad
dina ögon äro insjunkna!

— Med mig är det ingen fara, försäkrade
flickan; — jag känner mig nästan friskare och starkare
än fordom.

Ellen framtog nu Thomas’ a Kempis bok, som
genom så många århundraden hugsvalat kristna af
olika trosbekännelser och ännu förvaras såsom en
sjä-laskatt i mången hydda.

Hon satte sig på en stol bredvid Ingrid. Den
gamla sammanknäppte sina händer, lutade sitt hufvud
mot dotterns skuldra och lyssnade till hennes röst, som,
rörd och lifvad af de odödliga ord, den upphemtade,
klingade mild och svalkande som en etigels.

Så sutto de länge, tills deras öron nåddes af ett
ovanligt ljud. Ellen afbröt läsningen och lyssnade.
Det var ljudet af steg . . . ovanligt här i de
olyckligas granskap, som skyddes såsom bannlyst och
för-bannadt af den vidskepliga hopen.

Kojans begge innevånare kunde ej misstaga sig ^
om den kommandes person. Det fanns endast en,
som någon gång besökte dem såsom en tröstens
budbärare, bland alla endast en, hvars bjerta
miskunda-de sig öfver dem och, i stället för förbannelse, bragte
dem kärlek och medlidande.

Fribytaren. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free