- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
170

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är Adolf, sade Ellen hastigt.

— Det är han. Gud välsigne honom!
hviska-de Ingrid.

Dörren öppnades, och unga Sk ytte inträdde. Ellen
gick emot honom, tryckte hans hand till sitt bröst
och betäckte den med kyssar.

— 0, välkommen, gode Adolf! sade hou med en
blick af den innerligaste tacksamhet, och hennes
anletsdrag öfvergöts för första gången sedan de sist
råkats, af ett glädjeskimmer. Ingrid steg upp och
räckte ynglingen sin hand.

— Ni öfverger oss icke, sade hon med tårar i
sma ögon. — Ack, jag kan ej säga er, hvad mitt
hjerta känner vid er hulda åsyn. Ni är en stjerna,
som Herren tändt i våra själars natt.

— Ni synes mig sjuk, Ingrid... ni åldras
märkbart mellan hvarje gång, jag ser er. Och du,
Ellen, hvad du blifvit blek och förtärd, arma barn,
sade Adolf och tryckte flickan lätt i sina armar.

— Vår dag är lång, herre: timmarne skrida
såsom år, suckade Ingrid. — Men sätt er ned, ni,
mina ögons tröst! Tag plats här bredvid mig och säg
mig . . . säg mig edra nyheter! Er panna är mörk,
ni har ett dystert budskap . . . men vi hafva länge
väntat det värsta: vi äro väl beredda. Tala fritt ut!

— Nej, svarade Adolf, — mitt budskap är icke
dystert, men det är vigtigt, och jag känner ingen
benägenhet att hvila, innan jag talat. Ingrid, ni skall
lemna denna trakt, ni skall med er dotter fly undan
den fruktan, som tynger er mot jorden, den fara,
som verkligen hotar er . . .

— Hvart skall jag fly? utbrast Ingrid. — Säg
mig blott hvart? Säg mig en ort, som är fridlyst för
de mägtiges vrede? Ack, den finnes blott i grafven.
Men om en annan fristad finnes, vinkar den oss långt
i fjerran, dit jag blott kan komma med min längtan.
Min kraft är bruten, mina ben försmäkta, jag orkar
knappt släpa mig kring denna kammare . . . huru vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free