- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
171

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ni då att jag skall fly? Och utom er finnes ingen,
som skulle räcka mig en vänlig hand, ingen som
skulle skyla mig undan förföljelsen, ingen som skulle
gifva mig en beta bröd, om jag af hunger dignade
på vägen; nej, menniskorna skulle öfverhölja mig med
förbannelser och fly bort, eller ock gripa och piska
mig samt antvarda mig åt bödeln, om de ej på
stället dödade mig. Mitt öde måste fullkomnas. Men
om ni kan göra något för oss, så rädda Ellen! Om
en möjlighet gifves, så för henne långt bort från detta
förtviflans, suckarnes och qvalens hem!

— Tala icke så! inföll Ellen förebrående. —
Har jag icke sagt dig, att ingenting pinar mig så,
som då du talar om en skilsmessa mellan dig och
mig? Jag kan fördraga allt/ men icke detta.

— J skolen icke behöfva skiljas, sade Adolf. —
Min plan är färdig. Jag har kommit hit, för att säga
er, att J ofördröjligen skolen göra er i ordning till en
resa. Nedläggen i en kista de ting af er egendom,
som äro er oumbärligast och kärast; om tjugofyra
timmar härefter skall en släda, med pålitlig körsven
och raska hästar, stanna här utanför, för att hemta
er. 1 nattens stillhet letnnen J denna trakt och
utbyten efter några få timmars resa denna sorgliga
boning mot en säker fristad, den jag förskaffat er i det
folkrika Stockholm. Jag skall vara före er derstädes
och helsa ^eder välkomna.

— Är det möjligt, utropade Ingrid, — att ni
funnit en man, som vill föra de bannlysta undan döden,
och en dörr, som vill öppna sig och emottaga dem
som gäster?

— Jag har funnit bådadera. Lätten nu edra
betryckta hjertan och fatten mod! Ellen, låt mig se
en glädjestråle i dina ögon! Allt skall med Guds
hjelp få en lycklig utgång . . . Nej, nej, fortfor han,
då Ingrid, hvars hela varelse plötsligt fatt nytt lif
genom denna oväntade förhoppning, gjorde en rörelse,
såsom om hon velat kasta sig till hans fotter, — inga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free