- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
177

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nerhet som församlingens lugn och deras eget
betryggande mot allmogens sjelfhämd synas fordra det. Jag
beklagar eder hjertligen för de olyckor, som öfvergått
edert hus, och högaktar eder nu såsom alltid för edert
brinnande nit, som ej låter afskräcka sig genom svåra
hemsökelser, som »väl dock i sinon*» tid skola eder
rikeligen ersättas från höjden» <fec.

Knappt var detta bref afsändt, förrän Adolf, som
redan under dess skrifning fattat sitt beslut, satte sig
till häst* och red till en vid gränsen af Signildsborgs
egor boende gammal soldat, som genom mångårig
flit arbetat sig upp till en viss välmåga och egde en
liten hemmanslott.

Den gamle Rolf hade en son jemnårig med Adolf.
De hade uppvext tillsammans och fattat en så
broderlig tillgifvenhet för hvarandra, att lagman Skytte,
då han iakttag detta förhållande och dertill fann, att
soldatsonen visade ovanliga anlag för studier och
en allvarlig sinnesriktning, beslöt på Adolfs förbön att
bekosta hans uppfostran. Adolf och Erik, så hette
Kolfs son, följ<jp hvarandra genom skolan och
gymnasiet till universitetet, der denn#sednare snait slutade
sina theologiska studier och blef prestvigd.

Nu innehade han en anställning såsom predikant
i Stockholm, der han gjort sig fördelaktigt känd såsom
andlig talare och ännu mer såsom praktisk kristen och
vän af de fattiga.

Men den egenskap, som Adolf mest värderade
hos sin vän, var hans upplysta tänkesätt, vunnet genom
ett af naturen klart förstånd, som yttermera odlats
genom mångfaldiga studier och understöddes af ett
ädelt hjerta, som, der förståndet svek, instinktmessigt
fann det rätta. Han var öfvertygad, att den unge
prestmannen på hans förbön gerna skulle öppna sitt
hus till en fristad åt de olyckliga, som han ville rädda.

Rolf stod till Adolf i en tacksamhetsskuld för
Eriks uppfostran. Den gamle var dessutom med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free