Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkaste tillgifvenhet fastad vid den unge Sk ytte.
Adolf hade som barn nästan dagligen besökt hans
stuga och med förtjusning lyssnat till de krigshistorier,
som veteranen var fårdig att duka upp, hvarhelst lian
blott fann åhörare. Rolf hade lärt honom suickra
och smida hättskor, handtera eldgevär, rida och
simma, och när Adolf uppvexte till yngling, blef Rolf
hans lärare i alla de kunskapar en god jägare bör
innehafva. Adolf blef gubben lika kär som hans egen
son, helst han hos den förre i högre grad fann den
raskhet och det djerfva mod, som han framför alla
andra egenskaper värderade hos gossar.
Detta vänskapliga förhållande lät Adolf hoppas,
att Rolf ej skulle afslå en bön, som han till ingen
annan hade vågat framställa. Han mottogs af gubben
med ett kraftigt handslag, men hade knappt framställt
sin begäran, förrän Rolf med upprepade skakniugar
af sitt grå hufvud bad honom afstå från dylika
tau-kar och försäkrade, att ingenting skulle förmå honom,
Rolf, att räcka ett finger till tvenne så ogudliga och
förskräckliga varelsers räddning undan rälförtjent straff.
Men Adolf lät ej^fskräcka sig af denna vägran.
Han tillbragte en hel timme under den gamle
soldatens tak med att berätta allt hvad han visste om
Ingrids och Ellens lefnadsöden; han skildrade dem
såsom gudfruktiga och rättrådiga menniskor, hvilka
blott till följe af sin kunskap i läkekonsten och sitt
barmhertiga användande af denna kunskap till lidande
medmenniskors bästa blifvit misstänkta för hexeri;
han beskref det olyckliga tillstånd, hvari de befunno
sig, huru innerligt mor och dotter älskade hvarandra
och mer för den andra än för sig sjelf fruktade det
rysliga öde, som helt säkert skulle drabba dem oaktadt
deras fullkomliga oskuld.
Adolf utvecklade en sådan vältalighet, att
veteranens menskliga hjerta slutligen rördes. Han invände
ännu, att eftersom de voro oskyldiga, skulle de väl
ock af domstolen blifva*frikända, men Adolf visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
