- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
181

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Antikens mästare, som visste att gifva sjelfva
Döden en ädel gestalt, skulle svårligen förmått
framställa Smärtan i en skönare och mer uttrycksfull bild.

Ty i detta ögonblick var det icke mörka lidelser,
som stormade i hennes barm; den höjdes blott någon
gång af en qvalfullt framprässad suckw Hennes själs
strängar klingade matta, vemodiga ackorder; hon
öf-verlemnade sig åt denna melankoli, hvaraf offret kan
njuta, medan det förtäres.

Nu öppnades dörren sakta, och Johanna
inträdde. Hon visste, att hon var välkommen hos sin
fröken, men visste ock, att hon ej finge låtsa derom.
Hon stannade derför vid tröskeln och sade:

— Förlåt, goda fröken, att jag kommer såhär,
men jag såg ljussken från frökens fönster och tänkte ...

Maria borttorkade ett par förrädiska tårar, som
stulit sig fram under de fällde ögonlocken och vände
sig långsamt mot dörren.

— Hvarför är du ännu uppe, Johanna? sade
hon; — hvarföre öfverlemnar du dig icke åt hvilan,
du som han det. . .

— Ack, fröken vet ju, huru det är, svarade
Johanna rodnande; — Jag får ju aldrig träffa
Petrus, utan att jag stjäler mig till det!

Maria läste i Johannas ansigte, att denna bar
en hemlighet, som var henne alltför tung.

— Nå, hvad hade du denna gång att säga
Petrus eller han dig? frågade Maria med ett
framtvun-get leende.

Kammarjungfrun väntade just på denna eller en
dylik fråga, för att stiga fram och sätta sig på en
stol nära sin fröken.

— Fröken är bra god, som vill höra mitt prat,
hviskade hon; — men denna gång har jag något
riktigt besynnerligt att berätta . . .

— Nåväl? Har du sett sp ken?

— Ack, jag eller rättare Petrus har väl erfarit
hvad som värre är« Jag riktigt grufvar mig . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free