- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
185

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag är icke sjuk, utan jag har gråtit af sorg
ötver en olycka, som säkerligen skall falla tyngre på
ert hjerta, farbroder, än på mitt. Men först må jag
till Johannas ursäkt säga, att hennes gång skedde
på min begäran. Ty alltsedau det svåra ovädret, då
jag var nära att omkomma, har jag hört, att er son
gjort hemliga qvällvandringar och misstänkt, att de voro
riktade till den gudlösa Ingrid och hennes dotter .. .

— livad säger du, Maria? utbrast lagman
Jo-¿an och höll på att släppa ljuset, som han höll i
handen.

— Ja, nådig herre, så förhåller det sig, inföll
Johanna, som nu fått nytt mod genom den vändning,
fröken Maria gifvit saken.

— Tig du och gå till din kammare! sade
lagman Johan, men då Johanna ännu ett ögonblick dröjde
i akt och mening att blidka sin husbonde och tala för
sin oskuld, tilläde han:

— Om du är oskyldig, så lägg icke mina hårda
ord på sinnet! Men ga, ty jag vill vara ensam med
fröken.

Johanna neg; skickade Maria en tacksam blick
för den erhållna undsättningen och aflägsnade sig,
glad att hafva för så godt köp undsluppit den
hotande stormen.

Lagman Johan satte ljusstaken på bordet och
tog plats på en stol midtemot Maria. Hans skarpa
anletsdrag uttryckte häpnad, han förde handen öfver
sina gråa lockar, såsom om han velat afvärja ett slag,
riktadt mot sitt hufvud, och hans blick hvilade med
ängslan på den unga flickans läppar.

Maria hade hastigt återvunnit sin fattning. Det
brann i hennes stora mörka ögon någonting liknande
segerfröjd öfver en hämd, som ej kunde gå Jienne ur
händerna. Hon kände intet förbarmande med
faders-bjertat, som hvarje hennes ord måste genomborra
med giftig udd; hon kände blott behofvet af svalka
at sitt eget af svartsjuka plågade bröstl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free