- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
186

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Tala, sade lagmannen, — säg allt! Jag anar
redan det värsta.

— Bed mig ej derom, farbroder, svarade Maria,

— ty jag kan ej utan blygsel uppfylla er vilja. Om

jag ej med systerlig kärlek älskade min kusin, skulle
hans olycka icke gripit mig sä djupt, och jag skulle
förjagat misstankar, dem det ej anstår en dygdig
jungfru att hysa.

— Du sade, att du skickade" Johanna att se,
hvad mål min son haft för sina hemliga vandringar,
eftersom du alltsedan det der yrvädret haft skäl tin
den misstanke, att han åter skulle besöka Ingrid på
Tailmossen ... Du sade ju så? frågade lagmannen.

— Ja, svarade Maria, lätt rodnande.

— Hvilket är detta eller dessa skäl?

— Då vi voro- ’härbergerade hos Ingrid, erhöll
Adolf af henne en dryck, hvarefter jag tyckte mig
finna, att han gerna betraktade Ingrids dotter Ellen.
Detta var kanske en grundlös misstanke; men sora
jag fruktade, att hexan med sina konster ville förleda
Adolfs hjerta till något ondt, gaf jag akt på hans
uppförande . . . och när detta alltjemt närde min
misstanke, skickade jag denna qväll Johanna att utforska,
hvad han hade för händer. Det anstod mig kanske
icke att göra så, men ...

— Jo, inföll lagman Johan, — du har handlat
både vist och värdigt en kär anförvandt. Men skynda
dig, säg, hvad erfor Johanna?

— Hon vågade ej följa Adölf, då han nalkades
Ingrids stuga; men då träffade hon Petrus, ridknekten
från Sjövik, och han följde Adolfs spår ända till
kojan . . . Ack, farbror, bespara mig* fortsättningen!
Jag blygs iuför edra ögon.

— Ha! utbrast lagman Sk ytte: — min sons
historia är då redan i främmande händer! Jag,
olycklige far!

— Förlåt honom, bäste farbroder! bad Maria
och fattade gubbens hand. — Den stackars Adolf är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free