- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
187

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ja ett oskyldigt offer för de begge hexornas onda
af-grundskonster! Hvad rår han för, att de förblindat
hans ögon och förledt hans hjerta!

— Och spejaren såg ju något, som upphäfver
hvarje tvifvel om hexans lyckade afsigt att locka
min sons hjerta till hennes dotter? Det var ju så?
Säg ut, mitt barn! Blott detta, sista svar!

Men Maria dolde sitt ansigte i händerna och
svarade endast med tårar.

— Jag förstår . . . Det är nog, sade lagmannen
och steg upp, — Äfven mitt hus skulle således
hemsökas, hastigare än jag väntat, af det härjande onda!
Men jag skall inom lagens och rättvisans gränser taga
en fruktansvärd hämd

— Men förlåt Adolf, gode farbror! bad Maria
åter och förde haqs ena hand till sina tårdränkta
ögon. — Han är olycklig, men icke brottslig.

— Ynglingens själ måste räddas, mumlade
lagmannen och sänkte sitt hufvud mot bröstet. — Den
måste räddas, om ock raed de hårdaste medel. Quce
medicamenta non sanant fer rum 8 anat. Ve mig,
att jag ej kan alldeles frikänna honom från skulden
till denna olycka! Hans ogudliga studier . . . hans
tydliga köld för religionen . . . hans mången gång
yppade otro . . . Huru har jag icke under mina nätters
sömnlösa timmar suckat häröfver! ... God natt, mitt
barn! Bed för Adolfs själ och slumra sedap godt!
Gud välsigne dig!

Lagman Johan tryckte en faderlig kyss på
Marias panna, tog sitt ljus och gick. Men hans kyss
brände som en samvetsförebråelse den unga flickan
länge, sedan hans dystra,’nedböjda gestalt försvunnit
ur hennes kammare.

Ty om hon än var halft öfvertygad, att Ellen
genom mystiska konster vunnit Adolfs kärlek, visste
hon dock med sig sjelf, att hennes handlingssätt ej
förestafvats af omtanka för Adolfs välfärd, utan af
helt andra bevekelsegrunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free