- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
190

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denne sednare framlemnade anklagelse-akterna,
som befunnos vara i laga form. Sedan derefter
samtalet vändt sig kring de åtgärder, som skalle vidtagas
till de anklagades skyndsamma häktning, ämnade
Sue-nonias frambära sina klagomål mot den ange
friher-ren; meo under det han öfverlade med sig sjelf, haro
han lämpligast borde framställa dem, vinkade
lagmannen till honom att sätta sig ned och gaf sjelf
samtalet den riktning, presten önskade.

— Min vördade vän, sade herren till
Signilds-borg med en röst, som tydligen tillkännagaf djup
inre rörelse; — jag har till er ett stort förtroende
och vill na visa det, i det jag af er begär råd i en
angelägenhet, som rör mig nära såsom fader och
äfven eger sammanhang med den sak, vi na hafva för
händer. Frestaren ha äfven hemsökt mitt has . ..

— Ha! tänkte Suenonius, och latade sig mot
herr Johan, som han fruktat att förlora något af de
ord, som uttalades af dennes läppar.

— Och’ han kunde icke såra mig i en ömtåligare
punkt af mitt väsende, ty han har träfiat
faders-hjertat. Min son, mitt enda barn, är på rysliga
villovägar . . .

— Jag vet det och beklagar er djupt, nådig
herre . ..

— Ack, ni vet icke det värsta, herr pastor,
suckade lagman Johan och berättade nu, hvad han
under den förflutna natten erfarit om Adolfs
förhållande till Ingrid och Ellen.

— Mina misstankar äro således besannade,
utbrast Suenonius, — och en förklaring gifven på det,
som jag nästan skulle ansett oförklarligt!

— Edra misstankar? upprepade lagman Johan.

— Ja, sade Suenonius, — ty jag har redan
länge känt och förvånat mig öfver det ogudaktiga
deltagande, er son visat dessa djefvulens barn.

Och det blef nu Suenonii ordning att berätta.
Han omtalade först den unge friherrens uppförande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free