- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
198

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ondt gjort. Om ni har ett menskligt hjerta, så
måste ni förbarma er!

— Släpp mig, du lilla tokiga hexa! Är du
galen. Inbillar du dig, att en länsman får förbarma
sig? Det skulle kosta honom tjensten. Så släpp mig
nu i godo! Annars’ får jag taga i dig med
hård-handskarne.

— Förbarmande! inföll den rusige gårdsfogden
hånfullt. — . Har man hört på fau förr? Hit med
den ena repstumpen, länsman! Jag skall göra pinan
kort. . . Bör du, fördömda troll, fortfor han med
vrede-gnistrande ögon, idet han med tägänden gick mot Ingrid
och knöt näfven i hennes ansigte. — Jag har väl dig att
tacka för, att min pojke fått «elfvablästen» och att min
galt sjelfdött; men nu skall jag betala dig. Fram med
händerna utan krus eller jag slår dig som en oxe i pannan!

Ingrid hade sjunkit ned i en stol; hon ville
efterkomma den rusige karlens hotfulla befallning, men
hennes armar nekade sin tjenst . . . hon kände sig
maktlös, förlamad, knappt medveteff af sig sjelf.

Den ursinnige gårdsfogden lyfte sin knutne uäfve,
för att verkställa hvad han hotat, men i samma
ö-gonblick hade Ellen rusat upp och stötte honom med
krampaktig styrka tillbaka. Karlen, som icke anat
detta anfall och för öfrigt ballanserade illa till följe af
sin intagna »öfverlast« raglade några steg under
fruktlöst försök att återvinna jemvigten, och föll derefter, så
lång han var, baklänges, så att golftiljorna brakade.

Det var en scen af eget slag, som nu belystes
af det rödaktiga skenet från den kolnande brasan i
kojans spisel. Den arma gamla qvinnan, som
vanmäktig hvilade i länstolen metd tillbakahjunket hufvud
och stelnad fasa i sina anletsdrag . . . Den unga
sköna flickan, som lik en skvddsengel ställt sig
mellan henne och hennes fiender, med lockarna oordnadt
svallande kring sitt bleka ansigte, som lyste af vild
beslutsamhet, medan hennes späda gestalt, hvars
muskler ett ögonblick spänts af en konvulsivisk ansträng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free