Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
temligen säkra steg sitt ovissa öde till mötes. Hon
blickade sig omkring, i hopp att få se Adolf, men
e-huru detta hopp ej uppfylldes, kände hon sig dock
styrkt af den tanke, att han ej var långt borta, och att
således ett hjerta, som ville hennes lycka, icke
klappade Qerran.
Men när hon befann sig i den stora förstugan,
och länsmannen förde henne upp för den breda sten*
trappa, som ledde till andra våningen, kände hon
å-ter sitt mod svigta Den vidsträckta vestibulen, på
hvars pelare månskenet föll fråu de höga
spetsbåge-fönstren, och i hvarö hvalf hennes steg doft genljodo,
gjorde på henne ett dystert högtidligt intryök; hennes själ
uppfylldes af obestämda aningar, att något förskräckligt
väutade henne.
— Stanna här, sade Askelin, sedan de inträdt i
ett förmak, upplyst af en taklampa? — jag kommer
straxt och hemtar dig. Länsmännen gick in; för att
till lagman Johan rapportera hvad som förefallit och
anmäla, att Ingrids dötter befann sig i det bred
vidliggande rummet.
Medan länsmannen aflemnadé denna rappört,
hade Ellen satt sig ned på en stol bredvid dörren. Hon
tryckte handen mot hjertat, för4 att dämpa dess
oroliga slag, och när i detsainma en sidodörr till
förmaket öppnades, spratt hon till vid bullret häraf och
riktade en rädd blick på den inträdande. Men då höft
framför sig såg den unga frökértSkytte, ljusna’de
hennes anletsdrag. Att i denna främmande omgifning
finna en värelse, ung och qvinlig såsom hon och
välbekant, alltsedan Ellen systerligt vårdadel henne i sin
mors hem, upplifvade hennes möd.
Hon steg upp från sin stol och betrak tade Maria
med ögon, som tycktes bedja om ett vänligt ord,
om en försäkran, att ingen fara voré å färde. Men
Marias läppar drogo sig endast till ett besynnerligt
leende, hennes mörka ögon mätte méd ett uttryck af
hat och förakt den bleka, aftnagrade, i grofva kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
