Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höljda medtäflarinnan, och hon gick med hastiga steg
förbi utan att be värdiga henne med ett ord.
1 detsamma öppnades den andra dörren, som
förde till lagmannens arbetsrum» länsmannen visade sig
åter, fattade den bäfvande flickan vid armen och
förde henne ditin. Derefter bugade han sig för de
beg-ge herrarne och aflägsnade sig, för att i förmaket
af-vakta vidare orders.
Det första föremål, Ellens ögon mötte härinne,
var den fruktade prestmannens mörka anlete, och då
de, skyggande. för depna anblick, fäste sig på den
andre innevarande mannen, med ett svagt hppp att i
honom finna ett mindre förskräckande förebud, mötte
de ett lika mörkt, lina dystert apsigte, hvars blick
forskande och hotfull var riktad på henne, och i hvars
drag hop ej kunde spåra den ringaste likhet med den
ynglings, som var henne kär. ]£llen hade ¡sett 119g,
för att frukta allt. Hon gjorde darrande sin lilla
hels-ning för de begge herrarne och nedslpg sina ögon,
som ej kuude uthärda lagmannens skarpa%
inquisito-riska blick.
Lagmannen satt i den stora länstolen framför sitt
arbetsbord, och bredvid honom pastor Suenonius- . Det
första intryck, sona den späda, dödsbleka varelsen,
gjorde på cten gamle Skytte, var icke ogyn&amt, i trots
af denne& fördpinsfpll#. afsky för henne och hennes
mor. .. r
— Atf ;dc.Ha bara, som synes så menlöst och
0-skuldsfullt, dock är, förtap.pafit för tid och evighet!
tänkte hap för sig sjelf; — man skulle knappast
förmå sig att tro det, då man ser henne*
Han gaf nu pastorn en vink. Denne bröt
tystnaden oqh höll till Ellen ett tal, h var uti han med
hotande röst, tillkännagaf, att ett fruktansvärdt straff
väntade henne och hennes mor för de rysliga synder,
till hvilka de gjort sig skyldiga. Derefter sänkte han
sin stämma till ett något mildare uttryck, idet han
¡förklarade sig hoppas, ait hop vid så ungfl årväl än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
