- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
207

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nn icke var så alldeles förderfvad, att ej hennes själ
genom allvarig ånger och bättring kunde räddas åt
Guds rike, om hou också ej kunde förskonas från den
jordiska rättvisans straff, som oblidkeligt måste följa
förbrytelsen i spåren Ja. om hon vid detta tillfälle
ville ådagalägga sin ånger genom att sanningsenligt
besvara de frågor, som till henne komme att ställas
genom den nådige lagmannens mun, så vore tillochmed
en möjKghet för handen, att denne» som framdeles
skulle sitta till doms öfver henne, läte sig deraf
beveka att använda all den skonsamhet och mildhet, som
lagen och hans samvete kunde tillstädja.

Sedan pastorn talat ut, tog lagman Skytte till
ordet, idet han förklarade, att en öppen och
sanningsenlig bekännelse, nu afgifven, kunde sätta honom i
tillfälle att mildra en blifvande dom eller genom förbön
hos konungen få densamma alldeles upphäfd.

— År du derför villig, sporde han till slut, —
att sanningsenligt besvara de frågor, hvilka jag till dig
ämnar framställa?

Ellen, som fövirrad af sin fraktan och ovan vid
de talesätt, af hvilka hennes improviserade! domare
begagnat sig, hade uppfattat endast ;föga af deras ord,
svarade ett modstulet ja, och förhöret tog sin böljan.

De frågor; som nu af lagmannen framställdes, voro i
förväg öfverenskomna mellan honom ooh pastorn, men
ingendera af de båda herrarne hade betänkt, att de
skulle besvaras af ett barn, hvars språkkunskap i det
närmaste var inskränkt till de alldagligare talesätt, som
hon hört begagnas af sin omgifning, eller som föré*
kommit i de få böcker, > hon läst. Deraf hände det,
att Elien antingen alldeles icke förstod eller ock
missförstod flera frågor, men då hon vid dessa tillfällen teg
och riktade en rädd, frågande blick på inqoisitorerna,
upptogs detta som tredska eller försök att slingra sig
undan, och Suenonius befallde heotie slutligen med
dundrande röst att ovilkorligt svara. Ellen, som
kände sina krafter alltmer öfvergifva $ig, sina, Uiqkar *U£-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free