- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
208

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer förvirras, oaktadt de pinsammaste ansträngningar
att sammanhålla dem, blef slutligen så svag, att hon
med möda förrpådde hålla sig upprätt, och
lagmannens ord nådde endast som ett otydligt mummel
hennes öron. Men fruktan för prestens‘hotelser nödgade
henne att svara . . . och hon svarade med bleknande
läppar ja eller nej om hvartannat, utan att veta, hvad
hon bejakade eller förnekade. Lagmannens ansigte
mulnade mer och mer, hans buskiga ögonbryn
sammandrogos, och presten utbrast alltemellanåt i
salvelsefulla utrop öfver den unga flickans förstockade hjer*
ta, ty Ellen gjorde sig, utan att veta det, skyldig till
allt flera motsägelfeer: hon erkände alla de brott, man
påbördade henne och hennes mor, för att i nästa
ögonblick åter förneka dem. Först när namnet Adolf
hann till hennes öra, återvann hon ett ögoblick redigt
medvetande och hörde tydligt följande fråga:

— Du medgifver således, att du fattat kärlek
till min son, att det icke blott var din mors, utan
äfven din afsigt att draga hans bjerta till dig?

— Ja, svarade Ellen, — jag älskar honom
mycket, mycket. -

Och i sin oskuldsfulla enfald vågade hon nu åter
fästa $in blick fk lagmannen, i hopp att denna
bekännelse skulle tala till hennes förmån hos Adolfs fader.

— Hvilken fräckhet! Hvilken skamlöshet! murn^
ladé Suenoniufc. — Hennes innersta hjertrot är för*
derfVad .. * hon är Satans hel och hållen*

Nu följde åter en mångd andra frågor, af hvilka
Ellen icke uppfattade det ringaste. Hon hörde
oredigt om hvarandra orden trolldryck, gift, motgift
o. s. v.; hori förnam otydligt, att den röst, som vibre-*
rade i henries öron, blef skarpare och alltmer hotande;
hon kände sig färdig att digna och fattade nästan
omedvetet om karmen till en bredvid stående stol, föc
att ej sjunka till golfvet.

Lagman Johan hade hitintills af faderlig omtanka
lagt batid på sin häftighöt; sedan Ellen, sig sjelf ove-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free