- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
210

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen en mindre till biblioteksrummet förande dörr,
belägen midt emot den, vid hvilken Ellen befann sig.

Midt på golfvet till denna lilla mörka kammare,
som hyste några hundra band juridiska och
theologi-ska skrifter, var ställd en prygel bänk, ett den tiden
på alla adliga gods befintligt och mångenstädes flitigt
anlitadt inventarium. Gårdsfogden, som stannat vid
dörren, vridande sin ludna mössa mellan händerna,
kastade först en blick på prygelbänken, derefter på
Ellen och uppfattade genast med prisvärd
skarpsinnighet det ärende, för hvilket han blifvit uppkallad.

I detta ögonblick hördes ett samtal från
förmaket. Den ena rösten tillhörde länsmannen, den andra
den unge Skytte, som återvändt från sin skogspromenad
och genast vid sin hemkomst af gårdsfolket blifvit
underrättad om hvad som förefallit. Med hvilka känslor hao
emottog denna nyhet kan läsaren föreställa sig.

— Hör, sade Suenohius till lagmannen:— om
jag ej bedrager mig, är er olycklige son här utanför.

— Jag har gifvit Askelin befallning att bevaka
dörren och ej släppa någon in, svarade lagman Johan,
hvarefter han vände sig till Ellen och sade:

— Jag har hitkallat denne mau, för att
hudflän-ga dig med ris, tilldess du finner för godt att utan
omsvep besvara mina frågor. Gårdsfogde, för henne
ditin, blotta hennes rygg och bind henne på bänken!

Lagmannen hade väntat, att denna hotelse i
förening med anblicken af plågoredskapen skulle göra den
åsyftade verkan, utan att man behöfde skrida till
dess verkställande. Men det ringa medvetande, den
stackars flickan ännu egde om det, som föregick
omkring henne, var i detta ögonhlick helt och hållet
fästadt vid den älskade röst, hon hörde utifrån; hon
lyssnade, och det intryck, den gjorde på henne,
yppade sig i ett svagt leende.

— Hon trotsar er uppenbart . . . hon hånar er,
utbrast Suenonius. — Skynda, bind hexan och piska
djefvulen ur hennes kropp! Jag uthärdar ej att se det-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free