Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenade sig med henne, och äfven Suenonius rådde
lagmannen att uppskjuta verkställandet af sitt beslut,
tilldess det närmare och med mera lugn hunnit
öf-vervägas.
Under tiden återkom Ellen under Marias
omsorger till medvetande. Lagmannen, som fann, att’han
under dessa förhållanden måste afstå från sitt försök
att aftvinga henne den förmenta hemligheten och ville
aflägsna de obehöriga vittnena till detta sorgliga
familjeuppträde, befallde länsmannen och gårdsfogden att
föra henne till det rum i flygelbyggnaden, i hvilket
Ingrid förvarades.
Men att åstadkomma en försoning mellan far och
son förmådde ej friherrinnans böner och
föreställningar. Adolf förklarade, att han ämnade använda
hvarje medel, som möjligen stode honom till buds, att
rädda de begge qvinnor, som vidskepelsen och fanatismen
utsett till sina offer, och att han ej skulle afstå att
Qtkräfva en efter omständigheterna lämpad räkenskap
af förföljelsernas upphof. Endast friherrinnans och
Marias närvaro och kanske ännu mer den utmattning,
som hos den gamle mannen följde på det våldsamma
utbrottet af hans vrede, kunde hindra honom att ånyo
råka i raseri öfver sonen trots, det han på rent
allvar ansåg härflyta ur ett slags vansinne, förorsakadt
af den förmenta trolldrycken. På hans hotelse att
låta inspärra Adolf på dårhuset, svarade denne, att
han var en myndig och fri man stående under lagens
värn, och att det fordrades något mer än en enskilts
vilja, äfven om denne vore hans fader, för att på detta
sätt beröfva honom hans personliga frihet. Slutet på
uppträdet blef, att lagmannen befallde sin son att före
morgondagen lemna huset och icke visa sig för hans
ögon, innan tiden och en förr eller sednare sig
inställande sjelfpröfniug kommit honom att inse och ångra
sin förvillelse.
— Intilldess, så slutade lagmannen denna
pinsamma ordvexling, — intilldess har du af mig intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
