- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
236

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hedvig hade kort efter Vanloos återkomst
vaknat ur sin slummer, men blott for att med den
slocknande blicken söka sin mor och derefter sluta
sina ögon till den eviga sömnen. Agnes uppgaf ett
skri af smärta, då hon kände den lillas hand stelna
i sin; hon tryckte kyss på kyss på hennes kallnade
läppar och lade sin feberheta kind intill hennes,
såsom om hon dermed velat återgifva henne lifvets
värma . . .

Vanloo stod bredvid henne. Han var förtrolig
med anblicken af döden, den han sett under många
vexlande gestalter. Aningen om själens ovanskliga
lif, hvilken funnits hos menniskorna i alla tider,
under alla kulturförhållanden, och starkast ger sig
tillkänna hos harmoniskt utbildade, andligt friska
individer, hade hos Vanloo öfvergått till en innerlig
öfvertygelse, hvarpå sjelfva naturlifvets fenomener i
den dager, han skådade dem, gaf bekräftelse, och
som af hans filosofiska studier ej blifvit rubbad.

För honom var det derför ett högtidligt, i
intet hänseende nedstämmande skådespel att se döden
lägga sin hand på ett skuldfritt bröst. Döden var
enligt hans åskådningssätt icke tillvarons förintelse,
utan det andra stora stadiet i menn iskosjälens
utveckling, i hvilken födelsen utgör det synliga första.

Men nu meddelade sig den smärta,
moderhjer-tat kände, äfven till honom, och då Agnes
slutligen reste sig upp ur sin knäböjande ställning och
instinktmessigt slöt sig till det enda bröst, som
ännu klappade för henne, blandades hans tårar med
hennes.

I detta ögonblick hörde han för första gången,
sedan han återsett föremålet för sin
ungdomskärlek, det namn uttalas, hvarmed hon fordom
nämnde honom. Han hörde Agnes hviska namnet
Arnold . . . den ton, hvari det) uttalades, trängde till
hans innersta, och han tryckte henne närmare sitt
trofasta bröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free