- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
237

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En stund derefter inträdde herr Gustaf, Han
betraktade de innevarandes ansigten, närmade sig
döds-lägret och utbrast med en hastig blick på detsamma:
Jag ser, att jag kommit för sent. Hon har
redan gått till ett bättre lif.

Och han lutade sig öfver det döda barnet, tryckte
en kyss på dess mun och vände derefter sitt dystra
ansigte till sin hustru, i det han till henne riktade
några ord, som skulle innebära en uppmaning till
un-dergifvenhet under Guds vilja.

Hans blick riktades derefter på Vanloo, som med
armarne korslagda öfver sitt bröst och med rynkad
panna betraktade honom.

Drake tyckte sig finna ett hotande utrryck i sin
gästs blick och hållning. De afspeglade ock en tanke,
som rörde sig i djupet af dennes själ.

— En af de skyddsvakter, så tänkte han, —
hvilka hitintills stått mellan dig och Vedergällningen,
har nu öfvergifvit dig.

En q väll, några dagar efter Hedvigs begrafhing,
hade Drake stigit till häst och ridit ut.

Himmelen var betäckt af moln, det regnade och
blåste. Sådant väder behagade honom. Han aftog
hatten och lät regnskuren fritt störta öfver sitt
hufvud, lyssnade till vindens tjut i skogen, betraktade
de jagande molnen och sporrade sin häst, som om
han velat ila framåt i kapp med dem.

Stunder, sådäne som denna, voro en
vederqvic-kelse för hans själ. Då hvilade de tankar, som med
sin eviga kretsgång kommo hans hjerna att svindla,
då veko hopp och fruktan och grubbel fjerran och
efterträddes af en vild stormande lefnadslust.

Så ilade han länge framåt, tilldess den tröttnande
hästen, som han gifvit fria tyglar, saktade sitt lopp.
Drake befann sig då vid stranden af sjön, icke långt
från Signildsborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free