- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
239

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Derinifrån ljöd en sång i långa, högtidliga toner.
Det var den aftonpsalm, med hvilken kojans
innevånare firade sin andakt, innan de gingo till hvila.
Drake hörde följande ord, sjungna af åldriga och
späda röster:

Se, dagen är all, dess dejliga sken
Har slocknat, och skuggorna falla,

Den siste skall komma; om snar eller sen,

Så väntar dock döden oss alla.

O, må vi beställa i tid om vfirt hus,

Förrn dödsklockan öfver oss skallar,

Och Herren till domen oss kallar.

Tryggt hvilaf enhvar, som bygger sin tro
I lifvet och döden på Herran;

Men brottslingen finner i natten ej ro,

Han sökte den när eller fjerran,

Då samvetet vaknat; han räds för sin Oud,

Han bäfvar för stunden den sista,

Då hjertat i döden skall brista.

— Bah! mumlade Drake och satte sin häst i
gång. — Samvetet ! Det är en plågoande, som
skapas af menniskans eget högmod, då hon inbillar sig
vara fri i sitt handlingssätt och tillräknelig för sina
gerningar . .. Döden! Jag fruktar den ej . . . om
den blott icke afbryter min bana, innan den nått sitt
mål ... Då alla mina förhoppningar äro uppfyllda,
eller alla korsade och intet mer återstår att lefva för,
då må jag dö . . . Men om jag skulle dö denna natt?
Bort med denna tanke! Mitt öde skall uppfyllas.

Emellertid återförde honom dessa tankar till hans
vanliga betraktelser, under det han styrde sin häst
mot hemmet.

Hunnen ett stycke från kojan, mötte honom tvenne
vandrare. Då de kommit närmare, fann han, att de
voro qvinnor, väl höljda i sina dukar mot regnet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free