- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
240

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blåsten. De stannade, liksom af fruktan för hästen,
och tycktes^vilja vika in i skogen vid sidan af vägen.

Detta gaf Drake anledning att tilltala dem:

— Passeren lugnt förbi, sade han; — vägen är
tillräckligt bred.

— Det är herr Gustaf Drake, hviskade den ena
till den andra.

Drake ämnade rida förbi.., men då han ej erhöll
den vanliga helsningen Gudsfred, som vandrare
brakade begagna inbördes och till mötande herremän,
stannade han och frågade:

— Hvilka ären J?

— Yi äro från Signildsborg, svarade Johannas
temligen gälla röst.

— Ha, sade Drake, i det han närmare
mönstrade den ena qvinnans drägt, — om jag ej
misstager mig, har jag det oväntade nöjet att möta en
dam af stånd. God afton, fröken Skytte! Hvad ger
mig förmånen af detta möte? Vädret är icke
lockande till promenad.

— Och likväl finner jag er sjelf ute, herr Gustaf
Drake, svarade fröken Maria, ty det var hon.

— En man som jag kan hafva förrättningar,
som nödga honom trotsa storm och oväder. Men
för att säga sanningen: jag har i afton ridit ut för
förströelses skull. Jag älskar sådan väderlek som
denna.

— Nåväl, svarade fröken Skytte, — skulle ni finna
det besynnerligt, att jag har samma smak som ni?

— Ja, det må jag veta, som får slita ondt för
det, tänkte Jokanna. — Fröken har blifvit en riktig
ovädersmenniska, och jag måste följa henne på sådana
här utflykter.

— Det var i sanning öfverraskande att höra.
En ung dame plägar älska lugn, solsken, blommor...
hvad vet jag allt? Men storm och regn och mörker,
min fröken . . . Måhända harmoniera vi i myeket ao-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free