- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
241

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nat, om vi en gång få tillfälle att närmare utbyta
våra känslor.

— Åtminstone afundas jag er nöjet att till häst
göra er promenad. Gif mig en gångare, och jag skall
spränga i kapp med er framåt genom mörkret . . .

— Ni är i afton heroiskt stämd, min fröken.
Men så mycket ni försäkrar er älska denna väderlek,
är jag dock alltför belefvad kavaljer att vilja med
samtalande uppehålla eder under en på skurar så
gifmild himmel. Jag anbefaller mig åt er ynnest och
säger er härmed god natt!

Drake bugade sig i sadeln och fortsatte sin ridt.

— Att jag ej är fri! tänkte han, och skakade
sina axlar, som om han velat befria dem från ett
tyngande ok; — mitt öde skulle annars förknippas
med denna flickas, hvars bild nu länge stått i
medelpunkten af den framtidstafla, kring hvilken storhet,
makt och rikedom blott bilda ramen. Hon är skön,
stormande och beslutsam; hon skulle icke frukta att
se en droppa blod, icke bäfva för en orkan; hon
skulle följa den man, hon älskade, till thronen eller
8tu pstocken; hon är lika egnad att vara en
korsårs som en konungs brud. Och med henne till maka
vore jag förvissad om att skörda frukterna af hennes
fars politiska sträfvanden.

Men hvarför skulle hon ej kunna bli min?
Underpanten på min förening med den qvinna, som är
mitt lifs mest tryckande börda, är af Ödet återtagen.
Endast lagen sammankedjar oss, och skulle ej denna
kedja kunna slitas?

Dessa och dylika tankar sysselsatte honom,
under det han återvände till Sjövik. Då han red in
genom porthvalfvet, hörde han den gamle portvaktaren
i sin lilla kammare med af ålder darrande röst sjunga:

O, må vi beställa i tid om vårt hus,

Form dödsklockan öfver* oss skallar,

Och Herren till domen oss kallar.

Fribytartn. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free