- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
244

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förtviflan fanns ock i hennes hjerta: den arbetade hos
henne i djupet af tankarnes och känslornas schakter,
det hemlighetsfulla rum, der stoffet till de menskliga
handlingarne brytes och formas, innan de utträda i
den yttre verlden.

I detta tillstånd hejdade henne inga
betänkligheter, inga tankar på följderna af en förhastad
handling. Hennes natur behöfde en förströelse af mäktig,
genomskakande art. Hon förskräcktes derför ej, då
hon hos Drake trodde sig upptäcka ett mer än
vanligt deltagande för henne och anade, att hans besök
på Signildsborg hufvudsakligen gällde henne; ja, hon
kände en dragningskraft till den dystre mannen, hvars
väsen förrådde en disharmoni, lik hennes, en mörk
verldsåskådning och på samma gång en imponerande,
för inga fysiska och andliga makter tillbakaskyggande
beslutsamhet.

Med ett ord: Drake öfvertygade sig snart att
Maria ej var likgiltig för honom. Dermed var äfven
hans beslut fattadt. Han ville under hvilket vilkor,
genom hvilket medel som helst, befria sig från den
qvinna, som stod emellan honom och den tjusande
flickan.

Detta beslut fordrade icke lång tid för att mogna
till handling. Tiden mättes numera ej af Drake efter
timglaset; medvetandet, att hans öde snart skulle af>
göras, hans förhoppningar, hans oro och otålighet gåfvo
den standom örnens flygt stundom sköldpaddans tunga
gång. En morgon inträdde han i Agnes’ kabinett,
läste dörren och förde samtalet utan omsvep på det
ämne, han ville framställa.

— Agnes, sade han, i det han satte sig
midt-emot henne, — du är icke lycklig i din förening med
mig. Jag vet det och kan ej rättfärdiga mig för de
förebråelser, ditt hjerta tusen gånger måste riktat mot
mig. Min tillbakadragenhet, min köld och bitterhet
hafva förorsakat dig djupa lidanden, af hvilka jag
tydligt skådar spåren på ditt bleka ansigte. Jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free