- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
248

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förtalet. Din helsa kräfver en tids vistelse under ett
annat luftstreck ... du reser... och en tid derefter
kommer ett budskap att du är död . .. Agnes, jag
besvär dig vid din och min framtida lycka, öfverväg
väl, hvad jag föreslår, och stäng ej den enda utväg,
som återstår oss för vår räddning! Med denna
uppmaning lemnar jag dig nu, men jag skall återkomma
och förnya den, tills du insett, hvad vår gemensamma
frid tillhörer.

Aftonen till samma dag, då detta samtal egt rum,
gjorde Yanloo ett besök på Sjövik. Han fann Agnes
ensam; Drake hade rest till Stockholm, för att träfia
riksrådet Skytte och några andra politiska vänner,
och återväntades ej förr än till den följande dagen.

Aftonen var vacker och vårlik. Yanloo. som
fann Agnes ovanligt upprörd, föreslog, för att förströ
henne, en promenad. Hon samtyckte dertill, och man
öfverenskom att besöka Hedvigs graf på den vid
insjöns strand belägna kyrkogården.

Stödd på Vanloos arm lemnade hon för en stund
de dystra murar, inom hvilka hon bortsuckat den
bästa delen af sitt lif, och erfor en underbar
veder-qvickelse, då hon, utkommen i den fria naturen,
inandades vårflägternas svalka och betraktade den lugna
nejd, som utbredde sig för hennes blickar. Insjöns
spegel och de vågformigt stigande och sjunkande
markerna, hvilkas gulgröna, om den förflutna årstidens
härjningar påminnande färgskiftning här och der af~
bröts utaf mörka * grupper af björk- och al-dungar,
öfvergötos af aftonsolens rosensken, och deröfver spände
sig en hög, blå himmel, beströdd af orörliga
små-skyar, hvilkas silfverfårg mer och mer öfvergick i
en blek purpur, allteftersom solen sjönk mot
synranden.

Vid denna anblick rörde sig i Agnes bröst en
längtan efter frihet, en trånad efter ett obekant,
lyckligare fjerran. Hon hade länge erfarit en sådan
längtan, men dess mål hade varit himmelen; i detta ögon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free